 |
| Sven Stolpe Kilde: Stockholmskällan |
1932
EN ANTÄCKNING
Redaktionen av Judisk Kronika har bett mig i korthet ange min ställning till det s.k judeproblemet. Jag utgår ifrån att man icke väntar någon systematisk behandling av detta särdeles svåra ock kompliserade ämne, någon sådan äger jag inga som helst forutsättningar att kunna ge. Däremot kan jag med ungefär samma rett som varja annanmänniska reflektera över min egen kontakt med de forhållanden som betinga problemet i fråga.
 |
| Sven Stolpe. Foto: Wikipedia |
Kanske är det min litteraturhistorisk utbildning som gjör at jag husker en stark beundran för den jödiska humanisme. I Oscar Levertins, Henrik Schucks, Karl Warburgs og Martin Lamms land är det svårt att icke a priori vara sympatiskt innställd mot den judiska intelligensen. Jag minns, att Eric von Rosen en gang i Svenska Dagbladet skrev en artikel “Judar och judar” där det med mer eller mindre dunkel motivering utsades att ett par av de många judiska literaturhistorikerna aldri kunnat fatta det ursvenska i svensk dikt.
Levertin skulle således icke ha kunnat fatta Bellman, Schück ock Steinhelm, Lamm, icke Thorild! Dessa exempel synas mig tilräckligst visa, hur orimlig satsen är. Jag har mindre interesse av att i detalj saga varför jag vil i stället påpeka att en inställning som Eric von Rosens bara är ett särfall av en allmännare och mycke spridd uppfattning om rasen, folket och nationen som förefallar mig höra til de mest suspekta elementen i den vesterligen ideologien över huvud.
Det är ett arv från romantiken, denna värdnad för nationen, rasen ock folket. Jag vill icke yttra mig om huruvida dessa tankar spelat någon positive roll det förefaller troligt. Däremot tror jag mig med fullständig visshet kunnas avgöra att de för närvärande i den vulgariserade form, de vanligen antag betyda barbari ock intellektuelt grummel. I själva verket fins det och något tankekomplex som tydligare strider mot det ideal av universet samförstand som äre vår tids vackraste fälttecken än denna romantiska folk og rasfilosofi.
Att individen av sin härstämning skulle vara predisponerad till en viss inställning i intellektuella ock moralska frågor är icke bara i ock for sig alldeles befäng och ogrundat det er också en tarvlig og feg instälning. Det betyder ett kapitulerande ock ett svek mot livets egen rörelse.
Spengler hävdar som bekändt att en individ inom en kulturkrets aldrig kan fatta någon som helst oväsentig och karakteristisk företeelse innom en annan kulturkrets. Detta hindrar icke att han själv tor sig sitta inne med den enda riktiga sanningen på atskilliga områden från vilka han som medlem av vår kultur progromenligt, skulle var alldeles utestängd.
En motsvarighet til denna motsägelse finner man i den antisemitiska ideologien. Juden kan aldrig fatta exempelsvis det germanska. Man tycker då att germane aldrig skulle kunna fatta det judiska. En själoklar konsekvens av detta vore att germane icke skulle tillata sig att hysa någon som helst mening om det judiskas särtecken ock väsenligaste egenskapor!
Man kan finna en rad sådana hopplösa motsägelser i den antisemitiska propagandaen. Tyväre räcker det icke att beteckna dem som intellektuelt otilfredsställande i detta nu stå dårskapare och floskler av denna art som viktiga punkter på Hitlers program och en seger för nazisterna skulle med all sannsynlighet betyda nya pogromer.
Varje djupare lagd kulturbetraktelse måste ge vid handen, att dessa teorier om rasernas oförenlighet, folkens oförmåga att fatta varandras väsen m. m äro orimliga ock ovärdiga. Människatanken är icke bunden av nationella ock geografiska gränser! I en tid värs vakraste tecken är arbetet på de nationella gränsernas undanträngande, synes tillvaron av den judiska intellektuella eliten i alla länder var en tillgang av största värde. Det skulle vara interessant att någon gång få en utredning av i vilken grad ledansde judiska affärsman ock intellectuella äro engagerade i arbete på “världsten”.
Georg Brandes förefaller mig vara det vackraste exemplet på en kosmopolitisk instäld jude, som just genom sitt främlingskap kan bli förmedlare mellan sitt eget land och den övriga världen. De svenska judarna ha som bekant nästan alla varit så brinnande patrioter att de icke i någon högre grad kunnat erfara sitt framligskap.
Hos Leverin fans givetvis själv känslan. Men den hindrande honom icke att kärlegsfullare än kanskje någon annan leva sig in i svensk kulturtradition. Ock även om det skulle kunna visas att en judisk kritiker icke i samma grad som en germansk kan låta sig omedelbart hänföras av det spontant nationella så förefaller mig detta endast betyda en fördel. Han är i så fall skyddad mot overskattningen av det nationella!
Ock om de tar någonting som oförtjenat tillerkants ett värde så är det detta “Nationella"! Kortast sagt: endast den som lever kvar i gammal metafysik ock anser att rasen och det nationella i sig äro värden kan husa betänkligheter mot at i de flesta länder judiska intellektuella ock affärsman inta framskjutna platser.
Den som i upplösande av den nationella ideologien ock arbet på internationellt samförstand ser tidens vackraste paroller, kan däremot endast med glädje hälsa det faktum att det i alla länder finns ett nationellt så obundet ledande befolkningsskikt som det bästa judiska.
Sven Johan Stolpe (1905 - 1996)
Svensk forfattar, översettar, journalist litteraturforskare och litteraturkritikar.
Judisk Kronika
