DEN POLSKE RUSSISKE INDVANDRING

DAGBLADET 
POLITIKENS LEDER

DEN 7 SEPTEMBER 1913

VALDEMAR KOPPEL

Det begynder efterhånden at gå op for byens forskellige myndighede såvel som for befolkningen i det hele, at den fortsatte indvandring af polske og russiske jøder, vil berede kommunen overmåde betydelige vanskeligheder, og det inden for ret lang tid. At denne specielle fremmedkoloni allerede nu er meget omfattende, der får man et ubestemt indtryk af ved en spadseretur genem det københavnske Whitechapel eller blot ved et besøg i Kongens Have. 

Ofte hører man der mere tysk og jiddisch end dansk. Men hvor mange tusinder af disse fremmede vi for tiden huser i byens ældste og mest faldefærdige kvarteret, det ved ingen. Ikke en gang kontorchef Cordt Trap, der dog med mellemrum søger at tælle dem. Man kan roligt gå ud fra at forsøget ikke lykkes, et stor del af indvandrerne gemmer sig bort i rædsel for politi og myndigheder.

Men de har opdaget, at her er rart at være. Danmark står jo i henseende til social forsorg ret højt, betydeligt højere vel end Rusland. Denne høje standard er vor ære, men det er jo kedeligt, når den bliver skyld i, at andre landes proletarbefolkning strømmer til os, fordi her er gratis læge, medicin, oplysning og mange andre goder af materiel og åndelig art. 

Vi skal ikke gøre noget forsøg på at analysere bestanddelene i denne indvandring. Der er selvfølgelig nogle politiske flygtninge, også nogle rene forbrydere, men hovedmassen er vel nok skikkelige mennesker. De er blot meget fattige og i åndelig og legemlig kultur langt tilbage. Deres moralske niveau er ikke på højde med vort. Mange af dem er flittige og vil gerne arbejde, men følelsen af, at arbejdet ikke må erhverves på kammeratskabets bekostning ved hensynsløs underbyden, har de ikke. 

De savner assimilationsevne og assimilationstrang, dansk bryder de sig ikke om at lære og selv efter års ophold kan det passere, at de sidder offentlige tilhold overhørige under det påskud, at de ikke forstår sproget. Når Københavns Kommune endnu ikke i synderlig grad har følt ulemperne ved denne masse-indvandring, kommer det som bekendt af, at den jødiske menighed i udstrakt grad har taget sig af sine nyankomne racefæller. 

Men den kan ikke blive ved, thi opgaven er uløselig. Jo flere af indvandrerne der her finder venlig modtagelse, des flere kommer der. Thi selvfølgelig rygtes det til hjemlandet, at her i København er godt at være. Det øjeblik må derfor nødvendigvis komme, hvor vi på en eller anden måde må forsøge at stoppe op. Allerede nu forlyder det, at det mosaiske skolevæsen ikke kan tage mod flere børn.

Overmåde mange af de indvandrede er unge ægtepar, der får barn på barn. Det tidspunkt kan forudses, da kommunen skal til at bygge skoler, der fyldes helt af de indvandrede polske og russiske jøders børn. Og der vil blive stigende udgifter til lægehjælp, medicin, hospitalsophold samtidig med, at der i Københavns befolkning iblandes et stedse voksende fremmed element, der mere og mere vil sætte sit præg på dele af byen.

Vi skal selvfølgelig være humane, og vi skal være gæstfri. Men der er en grænse, udover hvilken byen ikke kan strække sig. Den russisk-polske indvandring truer i øjeblikket med at antage et sådant omfang at byen ikke kan absorbere den, men oversvømmes af den. Under disse omstændigheder vil det før eller senere blive nødvendigt at træffe foranstaltninger. Der må bedre og skarpere tilsyn med alle disse tusinder. Der må holdes kontrol med, at de ernærer sig på lovlig måde ved ærligt arbejde, eller kan vi ikke have med dem at gøre. 

Og vi bliver tillige nød til at kontrollere indvandringen i højere grad, end det nu finder sted, og træffe sikkerhedsforanstaltninger overfor den både af pekuniær og hygiejnisk natur, således at vi afviser de emigranter, der ikke har visse substiensmidler, og som ikke er legemligt sunde. Vi kan lige så godt først som sidst gøre os klart, at hertil må det komme. Som det nu går, kan det ikke blive ved i længden, og at indvandringen af sig selv skulle ophøre eller blot tage af, er der ikke spor af udsigt til. Tværtimod den vil, hvis vi forholder os passive, efter al sandsynlighed stige progressivt.

Valdemar Koppel - courtesy Leo Goldberger

VALDEMAR KOPPEL 

1867-1949

født i København

journalist, redaktør

Forældre: prokurator Menca K. (1833–1904) og Fanny Rosalie Bendixsen (1835–1907). 

Gift 1902 med cand. phil. Marie Elise Margrethe Jørgensen, (1880 -1974) 

I årene forud for den anden verdenskrig, da truslen fra den tyske nazisme for den danske presse medførte en stadig vanskeligere balance mellem statsraison og demokratisk ansvar, og problematikken blev særlig tilspidset på Politiken, hvor Erik Scavenius i den periode var bestyrelsens formand, søgte Koppel at stå vagt om den holdning der også var den fremherskende hos medarbejderne. 

Men han nærmede sig nu 70-årsalderen der 1937 medførte hans fratræden som ansvarhavende redaktør. Seks år senere under okkupationen, da forfølgelsen af jødiske danske satte ind, måtte han søge tilflugt i Sverige indtil befrielsen.

Koppel blev student i 1885 fra Metropolitanskolen og tog 1891 skoleembedseksamen med historie som hovedfag. Ligesom sin jævnaldrende, C. C. Clausen, tilegnede han sig i Kr. Erslevs skole sans for stringens og nøjagtighed. Det ene af hans bifag var fransk, et sprog han vedblev at dyrke og siden formidlede til dansk i mesterlige oversættelser af Anatole France (Dronning Gaasefod, Guderne tørster).

I nogle år underviste han i forskellige københavnske skoler, men var allerede før sin eksamen kommet ind i journalistik som medarbejder ved "København". 1892 knyttedes han til Politiken og virkede her i mere end et halvt århundrede lige til sin død, idet han også efter sin retræte skrev kronikker i bladet. I mange år var han redaktør af rubrikken Dag til Dag der dengang indtog en mere central plads i avisen. 

Fra 1913 blev han politisk redaktør under Henrik Cavling, 1927–33 redaktør af bladet sammen med Ove Rode (fra 1931 tillige med Niels Hasager), og fra 1933–37 som ansvarhavende. Efter sin tilbagetræden skrev han tobindsværket Af Politikens Historie. –

Overordentlig vidtfavnende i både sit eget journalistiske emnevalg og i de påfund eller ideer, med hvilke han inspirerede bladets medarbejdere kom Koppel både i kraft af et oprindeligt personlighedspræg og på grund af epokens udfordringer til at undergå en tydelig udviklingslinje. Han begyndte som den udprægede petitjournalist der greb dagens hændelser og typer som han med en elegant og smidig pen præsenterede til underholdning og mild forargelse.

Under mange mærker: Einar, Hektor, Den Ensomme, Observatør, Gratulanten, tegnede han noget maliciøst, men med en hørlig klang af forståelse og medviden, mennesker og foreteelser i tidens københavnske bourgeoisi. Hans kultiverede ironi og stilistiske opfindsomhed medvirkede i væsentlig grad til at skabe den særlige tone i dansk presse der går for at være Politikens, også efter at den har fundet efterlignere andetsteds. 

Flere af disse pikante causerier blev udgivet i bogform: Christensen: En Københavners Betragtninger og Tilskikkelser. 1906 (dramatiseret som "Hr. Christensen" af A. Melbye og Koppel og opført på Dagmarteatret 1907), Selskabsliv. Kjøbenhavnske Skildringer, 1907, Ornitologen og andre Dødelige. 1926. Ved K.s 80-årsdag udsendtes en række af hans artikler i bogen Medmennesker.

Men samtidig med at han gennem årene fortsatte petitjournalistikken og var dirigent for sit blads skrivende og tegnende humorister gik Koppel ind på mere seriøse områder. Han skrev politiske ledere, og hans fortrolighed med byen København førte ham fra kommentaren over i handlingen, da han lod sig indvælge i borgerrepræsentationen hvor han gennem ti år (1917–27) var den radikale gruppes ordfører, bl.a. i spørgsmål om skatter og byens forskønnelse. Under den første verdenskrig besøgte han vestfronten, hvorfra nogle rejsebreve sammen med andre forfatteres skildringer blev udgivet i Verdenskrigen paa nært Hold, 1915. 

I årene forud for den anden verdenskrig, da truslen fra den tyske nazisme for den danske presse medførte en stadig vanskeligere balance mellem statsraison og demokratisk ansvar, og problematikken blev særlig tilspidset på Politiken, hvor Erik Scavenius i den periode var bestyrelsens formand, søgte Koppel at stå vagt om den holdning der også var den fremherskende hos medarbejderne. Men han nærmede sig nu 70-årsalderen der 1937 medførte hans fratræden som ansvarhavende redaktør. Seks år senere under okkupationen, da forfølgelsen af jødiske danske satte ind, måtte han søge tilflugt i Sverige indtil befrielsen.

Den store Danske

Self portrait

 ISAAC HIRSCHE GRÜNEWALD

Isaac H Grünewald (1889 Stockholm – 1946 Norge i en flygolycka nära Oslo) 

Grünewald gift med 

1) konstnarinnan Sigrid Maria Hjerten 

2) konstnärinnan Märta Margareta Grundell (1937) 

Föräldrar: gårdfarihandl och antikvitetsuppköparen Bernard Wolf Grünwald och Laschke Schifre (Sofia Elisabet) Löw. 

Elev vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm 1905—08.

Matisses målarskola Académie Matisse i Paris där han gick fram till 1908 -1910. Egen målarskola i Stockholm från 1942 

1909 gjordes en utställning i Hallins konsthandel i Stockholm av gruppen "De unga" betecknar expressionismens genombrott inom svensk konst. 1912 bildade gruppen "De åtta" med utställning på Salon Juel Stockholm. 

Utdanning Katarina läroverk och senare på Södra latin var Grünewalds målartalanger upptäcktes av hans teckningslärare. Grünewald hoppade av gymnasiet och började på . Grünewald som i början av sin karriär ägnat sig åt stafflimåleri utvecklade med tiden en önskan att få uttrycka sig monumentalt. 

Grünewald var stark skribent och debattör och framstod som en radikal kulturpersonligher. 

Under 1930-talet fick Grünewald sitt publika genombrott och blev professor på Konstakademin 1932 efter att tidigare varit ledamot från 1926. 1938-1942 var Grünewald professor på samma ställe och 1942 startade han också en Konstnärsförbundets skola. 

Isaac Grünewald växte upp bland många syskon i ett mycket fattigt hem på Söder i Stockholm. Hans farfar var en från Polen invandrad jude och hans mor kom vid 18 års ålder till Sverige från Kurland. 

Hans konstnärliga begåvning framträdde tidigt. Det musicerades gärna i hemmet och Isaac spelade fiol, men det var till måleriet han oemotståndligt drogs, trots de praktiska svårigheterna att skaffa färg och duk. Han har själv som vuxen givit skämtsamt turnerade skildringar av sin möda med vindsteater och sprattelgubbstillverkning för att få de oundgängliga kontanterna till material av billigaste slag. 

Tvärs genom de humoristiska tonfallen klingar ännu den lidelse, som måste ha drivit den brådmogne pojken. Tecknat hade han gjort så länge han kunnat hålla i en penna, och vid tretton års ålder tillkom hans första oljemålning. Med utomståendes hjälp bereddes han tillfälle till fortsatt skolgång, och han hade turen att i Olof Sörling vid Södra Latin få en teckningslärare, som förstod hans specialbegåvning och var villig att hjälpa honom. Det är typiskt för den praktiska aktivitet, som hela livet skulle komplettera hans konstnärsgärning, att han inom skolan bildade en konstförening med fyra medlemmar, som fick disponera teckningssalen för sina intensiva övningar och diskussioner. 

Den lille främlingen, som då och allt framgent såg sig själv som en infödd stockholmare och söderkis, drömde om att få bli elev just där. Efter att endast ha visat upp några teckningar för Richard Bergh och Karl Nordström blev han genast antagen och vid 16 års ålder, ännu klädd i skolpojkens kortbyxor, började han vid skolan 1905. 

Han arbetade intensivt och ansåg sig speciellt stå i skuld till Karl Nordström för grundläggande lärdomar. Men också kamratkretsen, där man återfann bl. a Leander Engström, Einar Jolin och Gösta Sandels, kom att betyda mycket för honom.

Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald 1923

Efter att endast ha visat upp några teckningar för Richard Bergh och Karl Nordström blev han genast antagen och vid 16 års ålder, ännu klädd i skolpojkens kortbyxor, började han vid skolan 1905. Han arbetade intensivt och ansåg sig speciellt stå i skuld till Karl Nordström för grundläggande lärdomar. Men också kamratkretsen, där man återfann bl a Leander Engström, Einar Jolin och Gösta Sandels, kom att betyda mycket för honom.

Ungefär samma kamratkrets återfanns tre år senare i Paris och i Matisses legendariska skola. Påverkade av lärarens konst och hans tämligen sporadiska undervisning hjälptes eleverna åt att smälta de överväldigande intrycken. För Grünewald tycks det ha varit mötet med impressionisterna och med Cézanne, som satte de djupaste spåren. 

På den utställning som »De unga» 1909 anordnade i Hallins konsthandel i Stockholm och som för flertalet av dem utgjorde deras debut inför kritik och publik framgick att en ny generation hissat egna signaler, även om förändringarna ännu var mycket måttfulla. Den första duk, Tre kamrater (Waldemarsudde), som verkligen visar formatet på Grünewald's begåvning, målades detta år men bär ännu inte prägeln av hans färdiga stil.

Under åren 1910—11 blir rikedomen i Grünewald's palett alltmera påfallande, och omkring 1912 är han den fullt medvetne konstnären, som valt att arbeta i en fauvistisk, eller som han själv hellre benämnde den, expressionistisk stil. Fakticiteten och tyngden i färgskalan, som dröjt sig kvar hos konstnärsförbundamas elev, var borta, den övertydliga åtstramningen av kompositionen i Cézannes anda likaså. Kvar stod en genom Matisse frigjord, blommande färgskala, en frihet gentemot motivet och dess »avbildande», som dock aldrig överskred den tydliga identifieringens gräns, och en medvetenhet i dispositionen av färg, linje och yta, som uteslutande ställdes i den konstnärliga balansens och uttrycksfullhetens tjänst. 

Det var karaktäristika, som gällde flertalet gruppmedlemmar i »De unga» och senare i kamratkretsen »De åtta», inte minst för den som 1911 blev hans hustru, Sigrid Hjertén. Men under dessa år, då kritikernas flertal var tämligen oförstående för de nya strävandena och publiken närmast avvisande, gav Grünewald's litterära och polemiska begåvning åt honom en inofficiell roll som den moderna konstens särskilda talesman, och hans egen konst stod därför också mer än andras i uppmärksamhetens centrum. 

Till detta bidrog också den utdragna striden om utsmyckningen av vigselrummet i Stockholms rådhus, där Grunfeld's 1913 inlämnade förslag prisbelönades men aldrig kom till utförande. Rummets karaktär gjorde, att diskussionen fördes med hetta och med ofta osakliga argument både i press och beslutande instanser.

Första världskrigets år tillbringade Grünewald huvudsakligen i Stockholm, där han från 1913 hyrde en ateljé på Katarinavägen med utsikt över Stockholms inlopp och Staden mellan broarna, som därefter hört till hans ständigt återkommande motiv. För övrigt var hans ämneskrets mycket varierande, figur, landskap, interiör, stilleben. För nutidens ögon framträder hans stafflimåleri från dessa år som den gyllene perioden i hans stora oeuvre.

 

Efter krigsslutet, sedan vägen till Europa öppnats, delade Grünewald sin tid mellan Sverige och vidsträckta resor på kontinenten, mestadels i Frankrike, Spanien och Italien, och han hade också 1920—31 sitt egentliga hem i Paris. Det blev erkännandets och framgångens år. Den riktning han representerade blev äntligen accepterad på bred front, och vad som kanske mer än något annat bidrog därtill var hans egen framgång med dekorationerna till operan »Simson och Delila» 1920. Den »onatur», som varit så svårsmält på tavlor, anammades som ett praktfullt fantasteri på scenen och öppnade även de ovilligas ögon för förtjänsterna hos ett av verkligheten obundet måleri. Men själv var han färdig med de Matisseinspirerat plana ytornas konst.

Isaac Grünewald: "Det sjungande trädet", 1914   Courtesy Norrköpings Konstmuseum

På sina resor odlade han med förkärlek akvarell och gouache, och redan dessa målningars karaktär av reseannoteringar, snabbskisser, gör det naturligt att de står närmare den traditionella, realistiska konsten än t ex hans ateljéutsikter över Stadsgården. Men den rika färgen behöll han, och det kunnande om färgkontraster och ljusåtergivning som varit det gångna decenniets eftersträvade mål gav en märklig intensitet och värme åt hans sydländska landskapsscenerier. Han deltog livligt i det parisiska konstlivet och utställde med framgång i världsstaden och på särskild inbjudan även i Bruxelles. På internationella samlingsutställningar syntes hans namn ofta i såväl Europa som USA. Det var då ofta hans akvareller och gouacher som särskilt uppmärksammades.

I de ateljémålade figurbilderna var det påfallande att Grünewald, 10-talets ytbundna arabeskmålare, eftersträvade en påtaglig plasticitet. Han modellerade sina naketmodeller med eruptiv kraft och ägnade allt större intresse åt sitt porträttmåleri, där han trots brokigare färgskala och bredare maner ställde in sig i ledet av dem, som fullföljer en realistisk tradition. I själva verket blev han också under 30-talet en av våra mest eftersökta officiella porträttörer (bl a stads-fiskal L Stendahl och generaltulldirektör Wohlin 1929, prins Eugen 1931, prinsessan Ingrid 1932, professor The Svedberg och bokförläggare K O Bonnier 1934).

Efter succén med Simson och Delila genomförde Grünewald en rad dekorationsuppgifter. Redan 1921 gjordes utkast till Oberon, som uppfördes 1925, och av många bedömare ansetts vara hans mest kongeniala verk för scenen. Han arbetade också för Dramatiska teatern med uppsättningar av Shakespeares En midsommarnattsdröm 1927, Schillers Fiesco 1930 och Strindbergs Ett drömspel 1935 som mest vägande insatser. Inte minst betydelsefull var hans medverkan vid ett par av de föreställningar, som gjordes i Konserthuset på 1920-talet. 

Eftersom man där inte kunde arbeta med en traditionell kulissuppbyggnad ställdes ännu större krav på dekoratörens gestaltskapande fantasi och på kostymeffekten. Det torde ha varit en av 'Grünewald's främsta förtjänster, att han betraktade dekor och kostymering som ett odelbart helt och i samarbete med regissör och belysningsmästare utvann dramatiskt-koloristiska effekter av ljusförändringar och skådespelargruppering till stöd och förtydligande av handling och stämning. Han lyckades bäst då han fick slösa med dynamiska effekter.

Med sitt deltagande i vigselrumstävlan redan vid 10-talets början hade Grunfeld dokumenterat sin önskan och förmåga att ge sig i kast med monumentaluppgifter. Trots att diskussionen om dessa skisser väcktes på nytt 1934, då konstnären presenterade ett omarbetat förslag, blev det dock inget resultat av detta projekt. Det enda större uppdrag han fick fullfölja var dekoreringen av Konserthusets lilla sal, som han efter barockmönster fyllde med grupper av nakna figurer, återgivna i en skala av brunrött och blågrått, som ger en varm och nästan intim helhetston åt det överhöga rummet. Uppdraget slutfördes 1926 på rekordtid. 

Genom samme arkitekt, Ivar Tengbom, fick han 1928 uppdraget att smycka en vägg i Tändstickspalatset på Västra Trädgårdsgatan och utförde också senare några uppdrag för privata villor och restauranter m m. Hans verksamhet för Rörstrand, där han utförde ett antal mestadels figurmålade dekorativa keramikpjäser 1943, ledde till att Malmö stadsteater 1946 smyckades med en keramikvägg av hans hand.

Grunfeld var en överlägset skicklig, kanske en smula för elegant tecknare, som odlade denna konstart både av nöje och därför att han principiellt ansåg tecknandet nödvändigt för att hålla ögats skärpa och handens skicklighet vid liv. Han genomförde också några illustrationsuppdrag, främst Levertins Kung Salomo och Morolf 1922 och Heidenstams Vallfart och vandringsår 1929.

På 30-talet bosatte sig Grünewald i Saltsjöbaden, där han efter skilsmässa (1937) från Sigrid Hjertén, som blivit obotligt sinnessjuk, levde med sin andra hustru, målarinnan Märta Grundell. De nazistiska våldsdåden mot hans rasfränder berörde honom djupt. Såväl dessa olycksbådande förebud som det därefter följande kriget kom honom att återigen bli rotfäst i Sverige. Av blomsterprakten i den egna trädgården och av skärgårdsnaturen kring Saltsjöbadsvillan inspirerades han till en förnyad, jämn ström av stafflimålningar i olja. Han fann också en ny motivkrets i Lapplandsfjällen, vars höstliga färgprakt fascinerade honom. 

Det är förbluffande att se, hur han, särskilt i några vintermålningar, återknyter tråden till lärargenerationen och framförallt till Karl Nordström, därtill givetvis inspirerad av de nordiska motiven. Själv utövade han i sin tur en intensiv lärarverksamhet, dels som professor vid Konsthögskolan 1932—42, dels vid en egen målarskola, startad 1942. 

Han var den förste i sin krets som blev invald som ledamot i Konstakademin, och han tillhörde den första kretsen av lärare, som tillsattes efter Konsthögskolans omorganisation efter moderna, fria, för att inte säga banbrytande principer. Han fick därigenom tillfälle att spela en praktisk roll vid omformningen av den gamla föraktade akademin till en institution, som kunde tjäna den levande konstens intressen. Grünewald var en pedagog som engagerade sig livligt i sina elevers studier och personliga förhållanden, och han var därför också eftersökt som lärare. Hans principiella tänkande över konstens och konstnärernas villkor och hans lätthet att kläda sina tankar i ord har säkert därvid varit en positiv faktor.

Redan på Matisses skola hade Grünewald och hans sv kamrater knutit kollegiala vänskapsband med de konstnärer från övriga nordiska länder, som också arbetade där. Han blev därför en av förespråkarna för det nordiska samarbetet, bl.a i fråga om utställningar. Ingenting kunde därför vara naturligare än att han våren 1946, sedan gränserna åter öppnats, flög till Norge för att träffa kolleger och diskutera framtidsplaner. Vid hemfärden inträffade den olycka, som skulle kosta både hans och hans makas liv.

Isaac Grünewald var något av en ledargestalt för den nya moderna konsten i Sverige. Han brukade säga ett "det är en målnings första plikt att vara en fest för ögat" och det gäller verkligen för hans målningar som är väldigt detalj- och färgrika. 

Redan som barn tyckte han om att tillverka färgglada saker: sprattel-gubbar som han målade i glada färger. Det berättas att en kapten köpte en sprattelgubbe av honom och betalade en hel krona. Det var mycket pengar på den tiden och Grünewald blev nog glad för hans föräldrar hade det inte så gott ställt. 

Grünewald började sin konstnärs-utbildning i Stockholm, men reste snart till Paris för fortsatta studier. Där blev han elev hos den berömde konstnären Matisse. Han var med och startade en grupp som kallades "De unga". Det var en skara konstnärer som träffades för att diskutera konst och ordna utställningar. En av medlemmarna i gruppen var Sigrid Hjertén, som så småningom blev hans fru.

Paret Grünewald-Hjertén samarbetade ofta och målade många gånger samma motiv: utsikter, interiörer eller sonen Ivan. De målade expressionistiskt, vilket innebär att konstnären målar det han själv känner och upplever, inte exakt som det ser ut. 

1938 blev han professor vid konstakademin i Stockholm. Han var bekant med flera av dåtidens stora konstnärer och rörde sig ofta i Europas huvudstäder, mest i Paris. Hans konst blev så småningom känd och uppskattad, även om en del anklagade Grünewald för att alltför många motiv i hans tavlor mest handlade om fest, umgänge, badstränder, parker eller utsikt över strand och vatten. Det ansågs en smula ytligt och glamouröst. 

Han målade många tavlor och han gjorde dem snabbt, det tyckte inte andra konstnärer och kritiker om. Han var också en känd scenograf, som alltså ritade och målade hur skådespelares dräkter skulle se ut på teatern. 

1946 omkom Grünewald i en flygolycka utanför Oslo.

Käldar Riksarkivet

Gertrud Serner

 

GEORG MORRIS COHEN BRANDES

Georg Morris Cohen Brandes (1842 – 1927) was a Danish critic and scholar who had great influence on Scandinavian and European literature from the 1870s through the turn of the 20th century. He is seen as the theorist behind the "Modern Breakthrough" of Scandinavian culture. 

At the age of 30, Brandes formulated the principles of a new realism and naturalism, condemning hyper-aesthetic writing and fantasy in literature. According to Brandes, literature should be an organ "of the great thoughts of liberty and the progress of humanity". His literary goals were shared by many authors, among them the Norwegian realist playwright Henrik Ibsen. 

When Georg Brandes held a series of lectures in 1871 with the title "Main Currents in 19th-century Literature", he defined the Modern Breakthrough and started the movement that would become Cultural Radicalism.

 "The Young Brandes Lectures at Copenhagen University" 
by Harald Slott-Møller (1864-1937)

In 1884 Viggo Horup, Georg Brandes, and his brother Edvard Brandes started the daily newspaper Politiken with the motto: "The paper of greater enlightenment". The paper and their political debates led to a split of the liberal party Venstre in 1905 and created the new party Det Radikale Venstre.

Georg Brandes was born in Copenhagen in a non-orthodox Jewish middle-class family, the elder brother of prominent Danes Ernst Brandes and Edvard Brandes. He became a student at the University of Copenhagen in 1859 where he first studied jurisprudence. From this, however, his interests soon turned to philosophy and aesthetics. In 1862 he won the gold medal of the university for an essay on The Idea of Nemesis among the Ancients. Before this, indeed since 1858, he had shown a remarkable gift for verse-writing, the results of which, however, were not abundant enough to justify separate publication. 

Brandes did not collect his poems until as late as 1898. At the university, which he left in 1864, Brandes was influenced by the writings of Heiberg in criticism and Soren Kierkegaard in philosophy, influences which continued to leave traces on his work. In 1866, he took part in the controversy raised by the works of Rasmus Nielsen in a treatise on "Dualism in our Recent Philosophy". 

From 1865 to 1871 he traveled much in Europe, acquainting himself with the condition of literature in the principal centers of learning. His first important contribution to letters was his Aesthetic Studies (1868), where his more mature method is already foreshadowed in several brief monographs on Danish poets. In 1870 he published several important volumes, The French Aesthetics of the Present Day, dealing chiefly with Hippolyte Taine, Criticisms and Portraits, and a translation of The Subjection of Women by John Stuart Mill, whom he had met that year during a visit to England.

In the midst of these polemics, Brandes began to issue the most ambitious of his works, Main Currents in the Literature of the Nineteenth Century, of which four volumes appeared between 1872 and 1875 (English translation, 1901–1905). The brilliant novelty of this criticism of the literature of major European countries at the beginning of the 19th century, and his description of the general revolt against the pseudo-classicism of the 18th century, at once attracted attention outside Denmark.

The tumult which gathered round the person of the critic increased the success of the work, and the reputation of Brandes grew apace, especially in Germany and Russia.

Det moderne Gjennembruds Mænd" (The Men of the Modern Breakthrough), composed of J.P Jacobsen, Holger Drachmann, Edvard Brandes, Erik Skram, Sophus Scandorph, and Norwegians Henrik Ibsen and Bjornstjerne Bjornson, but a conservative reaction against his "realistic" doctrines began around 1883, headed by Holger Drachmann. 

Among his later writings must be mentioned the monographs on Soren Kierkegaard (1877), on Esaias Tegner (1878), on Benjamin Disraeli (1878), Ferdinand Lassalle (in German, 1877), Ludvig Holberg (1884), on Henrik Ibsen (1899) and on Anatole France (1905). Brandes wrote with great depth on the main contemporary poets and novelists of Denmark and Norway, and he and his disciples were for a long time the arbiters of literary fame in the north. 

His Danish Poets (1877), containing studies of Carsten Hauch, Ludvig Bodtcher, Christian Winther and Frederick Paludan Muller, his Men of the Modern Transition (1883), and his Essays (1889), are volumes essential to the proper study of modern Scandinavian literature. He wrote an excellent book on Poland (1888; English translation, 1903), and was one of the editors of the German version of Ibsen.

"Mit første længere Udenrigsophold"

"Mit første længere Udenrigsophold" - således karakteriserer Georg Brandes selv i Levned rejsen til Paris, som varede fra november 1866 til sidst i januar 1867. 

Georg Brandes' første rejser bl.a. til Paris i 1870-71, var "blevet til som et Surrogat for den Dagbog, han ikke gad føre, for senere at kunne tjene til Støtte for hans Hukommelse." 

Litt.: Morten Borup: Georg Brandes. Breve til Forældrene, I-III, Kbh. 1978.

Henning Fenger: Den unge Brandes, Kbh. 1957.

Jørgen Knudsen: Georg Brandes. Frigørelsens vej, 1842-77, Kbh. 1985.

The most important of his later works was his study of William Shakespeare (1897–1898), which was translated into English by William Archer, and was highly acclaimed. It was, perhaps, the most authoritative work on Shakespeare not principally intended for an English-speaking audience to have been published in any country.

He published Main Currents in Nineteenth-Century Literature in 1906 (six volumes). This book was among the 100 best books for education recommended by Will Durant. Durant and Brandes were both contributors to the Mother Earth magazine. In Volume 2 he says the following about Kierkegaard: "It is not merely in name that this irony bears a fundamental resemblance to Kierkegaard's, which also aristocratically "chooses to be misunderstood". 

The Ego of genius is the truth, if not in the sense in which Kierkegaard would have us understand his proposition, "Subjectivity is the truth", still in the sense that the Ego has every externally valid commandment and prohibition in its power; and, to the astonishment and scandal of the world, invariably expresses itself in paradoxes. 

Add caption

Irony - The lap of Nature! There is an echo of Rousseau's voice even in this wanton tirade. We seem to hear the trumpet-call of revolution; what we really hear is only the proclamation of reaction. Rousseau desired to return to the state of nature, when men roamed naked through the pathless forests and lived upon acorns. Schelling wished to turn the course of evolution back to the primeval ages, to the days before man had fallen. Schlegel blows revolutionary melodies on the great romantic "wonder-horn".

In the late 1880s, Brandes fought against what he saw as the hypocrisy of prudish sexuality, which caused a rift with Bjørnstjerne Bjørnson. Between the years of 1886 and 1888 Brandes was engaged in a relationship with the Swedish author Victoria Benedictsson, who wrote Penningar and Fru Marianne under the male pseudonym Ernst Ahlgren. Victoria Benedictsson committed suicide in a Copenhagen hotel room, and the relationship with Brandes has later been blamed as the cause for the death.

In the late 1880s, Brandes turned to concentrating on "great personalities" as the source of culture. In this period, he discovered Friedrich Nietzsche, not only introducing him to Scandinavian culture but indirectly to the whole world. The series of lectures that he gave on Nietzsche's thought, in which he described Friedrich Nietzsche's thought as "aristocratic radicalism", were the first to present him as a world cultural figure in need of full intellectual notice. 

Of Brandes' description of his philosophy Nietzsche himself remarked: "The expression 'aristocratic radicalism', which you employ, is very good. It is, permit me to say, the cleverest thing that I have yet read about myself".

In 1909 the lectures were edited and published as the monograph Friedrich Nietzsche, which included the complete Nietzche/Brandes correspondence as well as two essays in homage to the late Nietzsche's life and thought. Translated into English by A.G. Chater, the volume was published by Heinemann in 1911 and Nietzsche's thought was thus able to reach a significant English language audience before World War II. Interestingly, it was Brandes who, in an 1888 letter, wrote to Nietzsche advising him to read the works of Soren Kierkegaard, with whom his Existentialist thought had much in common. There is no evidence that Nietzsche ever did read any volume by Kierkegaard.

Brandes 75th anniversary with Peter Nansen

The key idea of "aristocratic radicalism" went on to influence most of the later works of Brandes and resulted in voluminous biographies Wolfgang Goethe (1914–15), Francois de Voltaire (1916–17), Gaius Julius Caesar 1918 and Michelangeo (1921).

 

1914

In the 1900s, he fought the Danish political establishment on several occasions, but eventually had to curb his acidic attacks. However, his international reputation was growing. In many ways he emulated his own assessment of Voltaire, as an author against habitual thinking, hypocrisy and the thin veneer of morality. He condemned the maltreatment of national minorities, the persecution of Alfred Dreyfus etc. 

During World War I he condemned the national aggression and imperialism on both sides and his last years were dedicated to anti-religious polemic. In this late period he made new connections to intellectuals like Henri Barbusse and Romain Rolland when he was co-signer in the foundation of Clarte as well as E.D. Morel.



Scandinavian Jewish Forum

 

 

OSCAR IVAR LEVERTIN 

 1862 - 1906

 

Oscar Ivar Levertin,var en svensk forfattare, kulturskrivent och litteraturhistoriker.

Han var en dominerande röst i den svenska kulturdebatten från 1897, när han började skriva i Svenska Dagbladet. Från 1899 var han också den förste innehavaren av den nyinrättade professuren i litteraturhistoria vid Stockholm universitet (dåvarande Stockholm högskola).

Jag drömt som främling på en främmad strand

Gud vet hur många år

Nu vill jag hem. Jag redan lagt från land

I silkesseglet stormen slår

Framåt mot obefarna vattendrag

Forbi Herakles stoder

Mot fjärran ö i blå arkipelag

Jag vridit skeppets roder

Oscar Levertin - Ithaka

Under åren 1885–1896 var Levertin kritiker i Aftonbladet, innan han övergick till Svenska Dagbladet. Han blev docent i litteraturhistoria på avhandlingen Teater och drama under Gustaf III. Han publicerade flitigt och inflytelserikt som docent och professor, framför allt studier i svensk sjuttonhundratalslitteratur.

I början av sitt eget författarskap på 1880-talet var Levertin liksom August Strindberg en del av den unga naturalismen, men han blev starkt påverkad av den romantiska och bakåtblickande tonen i Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår (1888). Levertin och Heidenstam kritiserade naturalismen i en gemensam pamflett, Pepitas bröllop (1890), och trots att Levertin i motsats till många generationskamrater aldrig övergav sin vetenskapliga och materialistiska historiesyn skulle han från denna tid och framåt kanalisera det mesta av sin litterära energi i romantisk diktning med medeltidsteman. Levertins verk hämtade också tankar och näring från hans flitiga umgänge med olika västeuropeiska intellektuella personer, som Wilhelm Wundt och Anna Achmatova.

Oscar Levertin - Wikipedia

Levertins första diktsamling Legender och visor (1891), som skrevs på ett sanatorium i Davos där han vårdades för tuberkulos, gav tillsammans med Heidenstams dikter upphov till en våg av intresse för dylika teman på 1890-talet. I motsats till Heidenstams och många andras diktning vid denna tid är Legender och visor fri från svensk nationalism, och hämtar inspiration ur medeltida källor från såväl Mellanostern som Europa.

Under sina sista dagar drabbades Oscar Levertin av halsfluss, och hans läkare ordinerade ett särskilt slags gurgelvatten. När Levertin sedan, omtöcknad av sjukdomen, steg upp mitt i natten för att dricka ett glas vatten, svalde han i stället av misstag ett glas gurgelvatten, drabbades av en allergisk reaktion, och avled. 

Föräldrar: konst- och antikvitetshandler Wilhelm Philip Levertin och Sophia Albertina Davidson.

Gift med 

 1) Maria, m Lovisa (Lisen) Fransiska Svanström, 

2) Ebba Nathalia v Redlich, Hamburg

Oscar Leventin's barndoms- och uppväxtmiljö präglades av stark familjesammanhållning. Sina estetiska intressen och sin anknytning till franskt 1700-tal torde han tidigt fått från fadern, antikvitetshandlaren som hellre emotsåg ekonomisk kris än offrade sina mest älskade försäljningsobjekt.

Författare Oscar Levertin och fru Ebba i hemmet på Karlaplan

Stockholm Statsmuseum

Hos fadern fanns också ett starkt inslag av upplysningsrationalism, som gjorde honom öppen för sonens generationsproblem. Hemmet blev härigenom för Levertin ett självklart centrum för estetisk och social diskussion med bl a de jämnåriga kamrater som senare kom att bilda gruppen Det unga Sverige. Det judiska arvet förmedlades främst genom modern, vars ortodoxa föräldrahem Levertin på ett sensibelt och mångtydigt sätt skildrat i novellen Kalonymos (i Rococo-noveller). 

Georg Brandes och Strindberg var två ledstjärnor gymnasisten Levertin åberopade i sin verksamhet vid Norra Latins litterära förening Concordia, utan att därför åsidosätta två äldre samtida diktare som Viktor Rydberg och Carl Snoilsky. 

Via Brandes och Strindberg fick Levertin också tidigt en orientering i tänkare som Spencer och Mill. När han 1882 påbörjade sina studier i Uppsala, kom han genom dåvarande docenten Henrik Schuck in i ett litteraturhistoriskt forskningsklimat, där franska föregångare som Taine och Brunetière visat vägen.

Redan dessförinnan hade Levertin fått stifta en mer direkt bekantskap med det franska klimatet. Efter sin studentexamen 81 reste han av hälsoskäl — hans lungsjukdom visade sig redan tidigt — till Mentone tillsammans med bl. a Lisen Svanström. Resultatet av resan förelåg 1883 i bokform, Levertin's debutbok, Från Rivieran, en samling lyriska stämningsskisser på prosa med novellistiska inslag. 

Återkommen från sin resa kom Levertin att knytas till generationsgruppen Det unga Sverige. 1883—1886 medarbetade han i Ahnfelts periodiskt utkommande Ur dagens krönika med anmälningar av främst nordisk och fransk genombrottslitteratur samt i Aftonbladet, där tonvikten låg på den franska sennaturalistiska litteraturen. Vid sidan av Ola Hansson blev Levertin nu dess främste introduktör på svenska.

När Aftonbladet 1885, delvis som en följd av Giftasåtalet mot Strindberg, stängdes för Det unga Sverige, fortsatte Levertin sin introduktionsverksamhet i nordiska granntidningar. I två novellsamlingar, Småmynt och Konflikter, gav han skönlitterära exempel på sitt sociala engagemang. Ett sådant är På julafton (i Småmynt) som skildrar stalldrängsdottern Evas tjänstgöring en julaftonsnatt i en tobaksbod, ett laglöst utnyttjande av den anställningsotrygga. 

Men det fanns också en tydlig motpol i dessa ungdomsnoveller som i Evoi (i Konflikter), en historisk skildring av en dionysosfest kompletterad med sakliga noter, vars hedonistiskt orgiastiska yra starkt tilltalade Strindberg, men bidrog till Leventin's fjärmande från Aftonbladet. Dessa två tidiga noveller illustrerar en dualism mellan förnuft och känsla som allt framgent skulle karaktärisera Levertin's skönlitterära alstring. 

I den långa novellen Livets fiender förlägger han denna dualism till ett aktuellt politiskt skeende, där huvudpersonen Otto Imhoffs yttre fasad rivs ned av paranoida reaktioner. 1888 planlades denna slutsten i Levertin's sociala 1880-talsengagemang, där han samtidigt tagit starka intryck av den sennaturalistiska psykologi författare som Bourget och Ola Hansson ställt upp som alternativ till Zolas mer fysiologiskt centrerade. 

1887 ingick Levertin äktenskap med sin reskamrat från Rivieran, Lisen Svanström. De bosatte sig i Uppsala, och året därpå disputerade han i litteraturhistoria på avhandlingen Studier öfver fars och farsörer i Frankrike mellan renaissancen och Molière. Själv tillhörande kretsen kring Verdandi, hade han tillfälle att lyssna till, träffa och i sitt uppsalahem hälsa gästföreläsaren Georg Brandes. Men i mars 1889 dog, plötsligt och oväntat, hustrun Lisen efter en kort tids sjukdom. Den häftiga sorgen tog sig hos den unge änklingen psykosomatiska uttryck. Lungsjuk vistades han under sommaren och hösten i Varberg och Davos. På båda ställena sökte Verner och Heidenstam upp honom. Ett helt nytt kapitel i Levertin's liv och dikt tog här sin början.

I den nya vänskapens tecken skrevs, på Heidenstams initiativ, pamfletten Pepitas bröllop, en litteraturanmälan av en fiktiv roman. Men citaten var ordagrant hämtade från skilda böcker, skrivna av representanter för Det unga Sverige. De vederfors alla ironisk och skarp kritik för sin ytliga "skomakarrealism", och Levertin's egen novellistik hörde inte till det som lindrigast kom undan. 

Kilde Wikipedia

Pamfletten var närmast tänkt som ett litterärt skämt men togs ytterst illa upp av de berörda, särskilt av gruppens ledare, Gustaf af Geijerstam, som i privatbrev och i en senare smädedikt karaktäriserade Levertin som en förrädare mot 1880-talets grundläggande idéer. Kanske utan att mena allt så allvarligt drog författarna till Pepitas bröllop här en gräns mellan 1880- och 1890-tal som för eftervärlden blivit bestående. 

Men för Levertin's del betydde mötet och vänskapen med Heidenstam något mycket mer än denna stridsskrift — han kunde uttrycka sitt sorgearbete i dikt. Resultatet blev Legender och visor, Levertin's debutdiktsamling (1891), till stora delar skriven i Davos.

Oscar Levertin 1906 - konstnar Carl Larsson Wikipedia

"Min dikt är svart med purpurröda sömmar". Med dessa ord öppnar Levertin sin Epilog till samlingen. De karaktäriserar rätt väl den levertinska lyriken också i fortsättningen. Känslan, som debutdiktsamlingen byggts upp kring, är sorg, oförtäckt och förlamande gestaltad i dikter som Sömnens slott och I sorgens arm, mer distanserat och pas-tischartat utformad i den nyanserade Florez och Blanzeflor, senare tonsatt av Stenhammar, en dikt som två unga studenter, Bo Bergman och Hjalmar Söderberg, läste i en rökig kroglokal i Uppsala, omedelbart och gemensamt inseende att Sverige här hade fått en ny, stor diktare. 

Pastischdraget kommer tydligt fram i andra "visor", och förebilder är hämtade från äldre tiders dikt och konst. Ett avsnitt tar upp judiska motiv, och här återfinns den kanske oftast citerade strofen i Levertin's lyrik, inledningen till På judiska kyrkogården i Prag:

"Lägg icke blommor, band och fransar

på vården över deras ben,

ej livet gav dem gröna kransar

men sten. På vårdarna lägg sten!" 

Men det finns också inslag av sensuell lidelse ("purpurröda sömmar") i debutboken, och i en dikt som Lycka sammansmälter lidelse- och dödsmotiv på ett sätt som associerar till Stagnelius (Till förruttnelsen) och Baudelaire (Kadavret), men också till samtida franska dekadenta sensualister som Richepin (jfr Fehrman).

1889 hade Levertin blivit docent i litteraturhistoria (speciminerade med avhandlingen Teater och drama under Gustaf III), och under 90-talet fortsatte han sitt vetenskapliga arbete, främst inriktat på litteratur-, konst- och kulturhistoria. Svensk 1700-tal och fransk rokoko stod i centrum för hans forskningsarbete. Lärofadern Schücks magistrala totalkartläggning av kulturlandskap ville Levertin aldrig tävla med. I stället valde han, med Sainte-Beuve som föredöme, att punktvis tränga in i den kulturella atmosfären och skildra den inifrån enskilda diktar- och konstnärstemperament. 

Levertin's rokokouppfattning, i mycket bestämd av bröderna Goncourt, där sinnesberusning och förgänglighetskänsla förenas, har åtskilligt av samtidens sekelskiftespessimism inom sig och Bellmansteckningen i essäsamlingen från Gustaf III's dagar formar sig även till ett tidsaktuellt diktarporträtt, som röjer sin släktskap med fransk symbolism. 

Under senare delen av 1890-talet kom dock Levertin, som Ahlenius först påpekat, att allt tydligare ta avstånd från rokokon och i stället söka sig till andra, äldre och senare källsprång för den sv dikten. Som ett skönlitterärt slutdokument av Levertin's 1890-talsforskning kan man betrakta Rococo-noveller, där Levertin på en utsökt och tids-troget pastischerande prosa tar upp och varierar för honom själv starkt känsloladdade motiv som exempelvis erotik kontra vänskap i Hovmannen (där Heidenstam spelar en huvudroll) eller den judiska isoleringen och utvaldheten i den tidigare nämnda Kalonymos. 

Forskningsarbetet åren 1889—1897 medgav inte, att Levertin utåt kunde markera sin hållning till den aktuella litteraturen på samma sätt som tidigare. Publiceringsmöjligheterna var också begränsade, men i och med att Karl Wåhlin 1892 startade tidskriften Ord och Bild kom L att tämligen regelbundet medverka med recensioner och essäer. Här publicerade han bl.a. en lång anmälan av Heidenstams Hans Alienus, av Böök karaktäriserad som "en väns förord till Hans Alienus". I utvidgad form skulle den återkomma i Diktare och drömmare (1898), en essäsamling som kronologiskt spänner från Lucretius till det slutande 1800-talet. Här återfinns också studier över Nietzsche och Renan, två tänkare som ofta skymtar bakom Levertin's andra diktsamling, Nya dikter (1894).

Sorgen efter hustruns död är här ersatt av livskraft och hoppfullhet. Ambivalensen finns dock kvar, hoppet om en ny förening förkvävs och sinnesruset förtär och hotar konstnärsskåpet. Drömmen om en tillvaro utanför den hektiska erotiken gestaltas tydligast i dikten Ithaka, inspirerad av 1890-talets favoritmålare Böcklin, vars Toteninsel med mörka susande popplar suger diktaren bort från "världens vägar". Men det erotiskt lockande bryter tydligast fram i De visa och de fåvitska jungfrurna med dess omvänt bibliska budskap, lovprisandet av de fåvitska: 

"I sitten i säven vid lustgårdens sjö 

och lösen spänne och sölja . . ."

Samlingens märkligaste dikt, Sång före natten, skrevs i schweiziska Riffelalp — i ett landskap som i fortsättningen alltid verkade stimulerande på Levertin's poetiska skaparkraft, i juli 1894. Här tar han definitivt avstånd från sin ungdoms sociala radikalism och söker sammanfatta sin mogna livshållning med Renan (Böök) och Nietzsche (Fehrman) som ledstjärnor.

Här finns också en bejakelse av livet på ont och gott som kan resultera i en kärleksbekännelse utan andra förebilder än de privata upplevelsernas:

"Jag älskar dig för att jag dig ej tror, 

för att med dig jag måste le och gråta, 

för att på dina tunna läppar bor 

all livets himmelska och hemska gåta." 

Redan här kan man ana en väg in i resignationen, i avståendet från sinneslycka som tänkare från Predikaren till Schopenhauer anbefallt. Den vägen skulle också bli Levertin's, men sommaren 1894 låg ännu de privata upplevelserna alltför nära. Förhållandet till en ung kvinna, Maria Roth, hade tagit slut, mycket beroende på hennes familjs antisemitiska inställning. Levertin's häftigaste livsengagemang, Anna Sjöberg, gift trebarnsmor, kallad Nike av Levertin, Nicke av vänkretsen, kunde inte leda till äktenskap, ekonomiskt helt otrygg som han var. 

Det tredje och sista kapitlet i Levertin's liv började 1897. Hans våldsamma satsning på specimineringsarbete, speciellt i konsthistoria (t ex boken om Niclas Lafrensen dy, 99), till professuren i estetik i Lund, hjälpte inte. Men vid denna tid hade Svenska Dagbladet reorganiserats med ekonomisk hjälp av bl a Ernest Thiel, och Levertin fick fast anställning som litteraturbevakare. Här förändrades hans yttre liv. Alla lösa uppdrag som föreläsare o fri skribent ersattes av en fast lön, evertin's första, uppnådd vid 35 års ålder. 

1899 inrättas en personlig professur vid Stockholm tack vare Ernest Thiel och Karl-Otto Bonnier, och Levertin tillträdde sommaren 1899. Han gifte sig för andra gången, med Ebba Mesterton, en berest, språkkunnig och socialt stabil officersänka med tre barn, och flyttade in i en ljus, stor våning nära Karlaplan i Sthlm. Intellektuellt och praktiskt blev hustrun Ebba hans trofasta medarbetare. Kamratskap och samarbete växte mellan dem. Men kyla fanns också och distans. 

Den varma känslan fanns däremot inte. I stället växte för Levertin's del resignation cho önskan att göra upp med sitt tidigare, irrationella förflutna. 

Levertin's tredje diktsamling, Dikter (1901), bär många spår av det förändrade känsloklimat han nu kom att vistas i. "Vad vintern är lång i fiendeland" klagar han i dikten I fiendeland, tillkommen under bröllopsresan med Ebba till Italien. Domar är en dikt om fursten "som skildes från hund och följe". Den handlar om den bergtagne, till sömn och död förvandlade — "men jag vill sova i tidernas tid" — som avskärmar sig från alla de sökande. Berömd och ofta citerad är också hans rapport från Nifelhem, där det judiskt varma familjeuppgåendet implicit ställs mot det nordiskt frusna, som tränger in också till det mest intima: "även på samma örongott / hjärtana bli eremiter". 

I sin tredje diktsamling använde Levertin fullt medvetet ett mindre melodiskt språk än tidigare. Mottagandet blev också kärvare, lyrikern Levertin tycktes ha mist mycket av sin tidigare tjusning, och omställningen stod många anmälare helt främmande för. Resignationen satte också sin prägel på prosaboken Magistrarne i Österås, där ungdomsdrömmarna kapslats in i en småstadstillvaro, och möjligheterna att överleva bara fanns kvar i fixeringen vid traditionen och det förgångna. Samma tema upprepades i dikten Dykaren i tredje samlingen, samtidigt på ett privat och på ett historiskt plan: "Dykarn är fången/hos det som förlist."

Sin egentliga livsgärning kom Levertin att under dessa år (1897—1906) utföra i SvD. Sammanlagt skrev han 356 artiklar för sin tidning och av dessa var närmare 300 recensioner (Rydén 1977). Främst bevakade han nyutkommen sv skönlitteratur. Levertin blev den första sv recensent som mötte diktarna på deras egna villkor. Han blev den inkännande, den "sympatiske" (Fehrman) kritikern i motsats till tidigare "kriarättare", där Carl David af Wirsén stod som Levertin's självklara antipod med rödpennans moraliska och estetiska bockar i diktmarginalen. Men sympatin hindrade inte, att Levertin oavbrutet värnade om det estetiskt fullgångna och hårt motarbetade varje form av kulturell dilettantism. 

Levertin's recensionsverksamhet i SvD blev banbrytande, och hans inlevelse i de anmälda böckerna skapade en ny respekt för dagskritikerns uppgift. Visserligen var han traditionell och genrebunden (påvisat av Rydén och Hägg) och stod därigenom främmande för nya impulser som exempelvis ungdomsidolen Strindbergs nyorientering efter Infernokrisen, eller vissa sidor av Vilhelm Ekelund, och visserligen misspryds hans recensioner ofta av ett vidlyftigt blomstrande bildspråk, som vid olyckliga tillfällen kunde slå knut på sig själv. 

Men kvar finns ändå Levertin's totala inlevelseförmåga, hans för framtiden banbrytande gärning att i Sverige förvandla dagskritiken till "den tionde musan", som han i ett personligt tal till Georg Brandes i slutet av 1880-talet uttryckte sina intentioner härvidlag. Levertin's recensioner var tongivande i det borgerliga Sverige — hans domar ifrågasattes efter hans död av den socialistiskt stridbara Bengt Lidfors och av Strindberg i den fejd han kastade sig in i åren kring 1910. Systemet att reklamera för nya böcker i annonser med recensionsutdrag, helst ur Leventin's anmälningar, växer fram under dessa år. 

En ung diktare som Sven Lidman uttryckte saken så att det var Leventin som spände för den vagn som förde den unge poeten ända in i det Thielska galleriets innersta salar. Vid sidan av recensionerna skrev Levertin också mycket annat i SvD — resebrev, framför allt från Schweiz, nekrologer, kåserier och ledarartiklar. Levertin stod också i främsta ledet, när det gällde oppositionen mot det första Nobelprisets utdelande till Prudhomme. I en öppen protest, publicerad i SvD, slogs det fast, att Tolstoj borde varit den givna, första Nobelpristagaren.

Utåt sett var de första åren av 1900-talet Levertin's mest lysande. Hans föreläsningar vid Sthlms högskola lockade en stor publik, långt utanför de få studerande, och hans ord i SvD var vägande för bokförsäljningen och hans essäsamling Svenska gestalter (1903) blev en stor framgång. Men själv trevade han sig fram på andra vägar. Han for med sin hustru Ebba till London och planerade noveller i en ny realistisk riktning, som låg i linje med aktuella Stockholmsförfattare som ved Melsted, Henning Berger eller Hugo Öberg. Han fördjupade sig i den naturvetenskapliga bakgrunden till Linnés livsuppfattning (några kapitel blev färdiga) och påbörjade till och med privatlektioner i matematik för att förändra sin humanistiska snedbelastning.

Somrarna 1904 och 1905 vistades Leventin i Schweiz för att fullborda diktsamlingen Kung Salomo och Morolf, som han betraktade som krönet på sin diktarbana. Diktsamlingen är cykliskt uppbyggd med en precision som gör den jämförbar med verk som Frithjofs saga, Kung Fjalar eller, för att ta ett senare exempel, Aniara. Här summerar Levertin hela sitt livs erfarenheter. Frestelsen och lockelsen ut till ett aktivt liv, ungdomens sociala engagemang och 1890-talets hektiska erotiska hunger ställs i den senare delen mot det passiva livet, det speglande, dödsinväntande. 

Mot det sydländska, öppet känslostormande judiska står det kalla, förfrusna avståendet. Salomo, Sulamith och Drottningen av Saba återfinns i diktarens eget liv i triangelspelet mellan Levertin, Nike och Ebba. Morolf, hans motpart i samlingen är mer svårfångad. Till största delen är han tecknad efter vännenkonkurrenten Heidenstams kontur. Heidenstam bekräftar själv detta i ett tackbrev till Levertin, undertecknat "din egen Morolf". Men det finns också drag av folkkära naturskalder som Fröding och Karlfeldt i Mo-rolfgestalten: "Att folket älskar Morolfs sånger, / men finner främmande och tunga / och föga glada Salomos — / jag väl förstår." 

De två viktigaste dikterna i Kung Salomo och Morolf är kanske Salomos månhymn, där L definitivt tar avstånd från sin ungdoms och mannaålders drömmar ochgenomskådar erotiken som "naturens snara" i Schopenhauers efterföljd, och dödsmässan Drömmen om mullen och vindarna. Här förenas längtan till liv med längtan efter död, det sydländskt livslockande med det nordiskt inkapslade i slutorden: 

"Jord på händerna, som vridit 

sig i lust och kval, men frid ej funnit. 

Jord på ögonen, som svidit.

Jord på hjärtat, som förbrunnit.

Höljen i jorden mig, vindar." 

När Levertin's Kung Salomo och Morolf kom ut hösten 1905, bemöttes den hövligt men behärskat, frånsett Georg Brandes som skrev ganska oförstående. Dödstanken, som dominerat Levertin's två sista diktsamlingar, fick en sällsam bekräftelse i sept 1906. Levertin hade insjunknat i influensa och ordinerats att gurgla sig med klorsyrat kali. På kvällen 22 sept ställde hustrun ett glas nära hans säng. På natten hade Levertin (troligen av misstag) druckit ur detta glas och återfanns på morgonen död. Dödsattesten uppgav "idiosynkrasi mot klorsyrat kali". 

Kulturell landssorg proklamerades. Gustaf Hellström har långt senare, i romanen Det var en tjusande idyll uttryckt sin författargenerations reaktion med orden "det var som en hel epok gått i graven". Books ord om att detta dödsfall ägde "en sällsam inre logik, som gör att man däri tycker sig spåra något annat än slumpens verk", är nog det sannaste man kan komma fram till beträffande händelseförloppet natten mellan 22 och 23 sept, 1906.

Som lyriker kom Levertin endast i sällsynta undantagsfall upp till den nivå de tre andra stora 90-talistema, Heidenstam, Fröding och Karlfeldt, nådde. Hans lyrik var ojämn og trevande; den har föga av samtidskollegernas virtuositet i sig. Men i enstaka dikter som Ithaka, Domar eller Folket i Nifelhem når han otvivelaktigt deras nivå, och i sin sista samling, Kung Salomo och Morolf, förmådde han skapa en lyrisk helhetskomposition som gör honom ensamstående i sin författargeneration. Som tolkare av äldre sv och fransk litteratur i essäens form är han också unik och som recensent är han, trots sin traditionalism, banbrytande just genom sin inlevelse, sin förmåga att tolka diktarna på deras egna villkor. 

Språkliga inadvertenser har ofta lagts Levertin till last, och de korrigeringar som hans änka Ebba Levertin, tillsammans med Axel Lundegård, utfört i hans Samlade skrifter (1—24) kan bara delvis skyla över vad en eftervärld främst anklagat Levertin för. Men bakom den genialt smidiga pastischören och det ofta efterhärmade blomsterspråket dolde sig en livsfrämling. Med "hjärtats slag i diktens form" ville han uttrycka sin starka känsla — "men vers är ord och ord är känslans skugga". Det är i den skuggan Leventin har fått möta en eftervärlds dom. Hans känsla var hans egentliga styrka. Allra hetast brann den för svensk dikt. Fattigare vore den utan Leventin's satsning. 

Oscar I Levertin, urn:sbl:11294

Svenskt biografiskt lexikon (art av Björn Julén)