PETTERSON & BENDEL 
OCH BILDEN AV JUDEN 

I SVENSK FILM

En skamfläck i svensk filmhistoria är onekligen 1933 års filmatisering av Waldemar Hammenhögs "Pettersson & Bendel."

Det fanns ett antisemitiskt drag redan i romanen från 1931, men det förstärktes i den första filmade versionen med Adolf Jahr och Semmy Friedman i titelrollerna. De ene av de två skojarna, Bendel, framstår som penningfixerad och opålitlig, helt enligt den klassiska antisemitiska nidbilden av en jude. Filmen blev en succé både i Sverige och när den så småningom visades i Nazi-Tyskland. Den ska ha varit en av propagandaminister Joseph Goebbels favoritfilmer.

Jag lyckades för något år sedan äntligen få tag i en kopia av denna fram tills nu utomordentligt svåråtkomliga film (tack Peter på Klubb Nostalgia), och fann det mycket intressant att den kunnat passera i stort sett utan allvarlig kritik, trots att den hade premiär samma år som nazisterna tog makten i Tyskland. Många recensenter lade förstås märke till skildringen av juden, men tyckte ofta inte att den var särskilt anmärkningsvärd. Så här skrev t ex signaturen Moje i Socialdemokraten:

”Och hur skulle man nöjaktigt kunna beskriva en kurre som Bendel, den strykrädde lille halvjuden med de kattlika gesterna, det strålande affärsgeniet, den otroliga närigheten och den utsökta fräckheten, som trots allt inte är osympatisk. 

Han är värd att studeras med ögon, öron och alla sinnen. Det är inte en romanfigur, utan en livs levande inkarnation av sitt släkte. Waldemar Hammenhög säger i en intervju på annat ställe, att Semmy Friedmann i denna roll fullständigt täcker begreppet Bendel, och det kan man nog knappast förneka.” (Citat från Svensk Filmdatabas)

Nu har Studio S gett ut denna film pa DVD, och den är klart värd att se. Inte för att det är särskilt bra, utan för att den säger något om sin tid. Jag anbefaller dock alla att börja med den utmärkta introduktionen av filmprofessor Rochelle Wright, författare till ”The Visible Wall: Jews and Other Ethnic Outsiders in Swedish Film”, som sätter in filmen i sitt sammanhang.

Det är också intressant att höra Nils Petter Sundgrens intervju med filmens regissör, Per-Axel Brenner, som kallar sig själv aningslös utan avsikt att sprida antisemitism. Just så tror jag många tänker, både då och nu, att de inte är så påverkade av de fördomar som finns i tiden som de faktiskt är.

Som så ofta när det gäller Studio S-filmer är bonusmaterialet minst lika intressant. Vi får också uppföljaren ”Pettersson & Bendels nya affärer” från 1945, året då andra världskriget tog slut och nazismen föll, som har varit om möjligt ännu mer svåråtkomlig. Här ser vi den folkkäre Thor Modén som Pettersson och Arne Lindblad som juden Bendel. 

Tiden var nu en annan, kritikerna var medvetna om hur positivt den förra filmen mottagits i Nazi-Tyskland. De noterade att bilden av juden även denna gång var full av klichéer. Trots allt som hänt och kunskapen om förföljelserna av judarna serveras många av de stereotyper om giriga penningfixerade judar som fanns i den tidigare filmen. Men filmen är mer motsägelsefull, och här finns också hänvisningar till att Bendel gått igenom svårigheter som märkt honom vilket gjort honom givmild mot personer i samma situation.

Långt senare, 1983, kom Hasse Alfredssons ”P&B”, vars handling faktiskt ligger närmare boken än i de tidigare filmerna, trots att det rör sig om en i högsta grad uppdaterad version. Hasse Alfredsson var förstås medveten om kritiken mot tidigare filmatiseringar och valde att göra Bendel (Allan Edwall) till en invandrare av oklart ursprung. Pettersson (Stellan Skarsgård) blir här en ranglig haschrökare av 70-talssnitt som åtminstone inledningsvis drar runt i fett långt år och jeanskläder. 

Jag såg faktiskt inte ”P&B” förrän nu i veckan (fattar inte varför jag dröjt så länge), och jag uppskattade framför allt samspelet mellan huvudpersonerna. Hasses underbara humor i scener som konserten med den falska Rod Stewart varvas med en del svärta och tragik, som så ofta i både hans och Tages filmer. Många bra biroller som t ex Lill Lindfors kärlekstörstande parfymbutiksägare.

Med takk til journalist och författar Anna-Lena Lodenius

Published by Scandinavian Jewish Forum