J O A C H I M I S R A E L
Joachim Israel (1920 Karlsruhe, Tyskland 2001 Halmstad), var en svensk professor i sociologi.
Efter att ha flyttat till Sverige 1938 var han lantarbetare i tio år. Israels arbeten har sin utgångspunkt i Karl Marx alienationsteori och influerats av modern socialpsykologisk teori, härstammande främst från symbolisk interaktionism med ursprung hos George Herbert Mead, men även av psykoanalysen och filosofer som Martin Buber och Peter Zinkernagel.
Israel disputerade 1956 vid Stockholms universitet, och var professor i sociologi vid Lunds universitet 1971-1987.
Israel var en färgstark personlighet som deltog i debatten utifrån ett radikalt socialistiskt perspektiv, och har av professorskollegor betecknats som "stridbar".
I ungdomen var han sionist och socialdemokrat, senare humanistisk marxist (i motsats till strukturalistisk marxist). När han 1971 installerades som professor i Lund avslutade han sin installationsföreläsning med orden "all makt åt folket".
Israel förespråkade en politisering av all sammhällsvetenskap och menade att forskare måste välja sida i klasskampen. År 1987 efterträddes han som professor av Bengt Gesser.
Kring 1980 - då han var handledare vid före detta folkpartisten Per Gahrtons arbete med sin doktorsavhandling - var Israel en av initiativtagarna till att bilda det svenska Miljöpartiet. Senare återvände han till en mer socialdemokratisk samhällssyn.
I sin bok Klappjakt på välfärden 1994 tar han stark ställning för välfärdstaten och gör upp med nyliberalismens enligt hans mening, ovetenskaplighet, och dess förödande inverkan på samhälle och individ.
