Wednesday, May 11, 2016








Lenke Rothman  - FOTO: Elias Arnér ©










L E N K E  R O T H M A N 

(1929 - 2008) 



"Mitt skapande är ingen psykoterapi, inget sorgearbete. Skapandet är för mig ett svar på Förintelsen. Frågan som upptar mig är hur livet ska räddas och bevaras från den ständigt pågående förgörelsen."



Lenke Rothman-Arnér, född 28 mars 1929 i Kiskunfélegyháza i Ungern, död den 27 november 2008 i Lidingö i Sverige, var en svensk konstnär, skulptör och författare.


Lenke Rothman studerade under 1950-talet måleri på Konstfack. Fram till 1970-talet var måleriet hennes främsta medium, därefter kom hon att alltmer ägna sig åt collage och blandformer. 

Det är framförallt de senare verken, collage och assemblage med blandat material, som gjort henne känd. Hon sammanförde teckningar med tyg, stygn, brända papper och upphittade föremål i sköra, starka och expressiva konstverk. Dessa verk bär på både smärta och försoning; de är som besvärjelser: bilder, tecken, gestaltningar av det som ord inte kan uttrycka.







"Den chassidiska mystikens syn på tillvaron och skapelsen har varit centrala för Lenke. Ett judiskt arv som hon hade med sig hemifrån. 'En innersta kärna och många skal. Skal över skal blev skapat, skal som kärna för nästa är.' Dessa ord, som Lenke ofta citerar, är hämtade ur den kabbalistiska boken Sohar (Glansen).

- Jag tolkar det som en innersta möjlighet/kraft/ande som hör ihop med allt skapat och alla skeenden. Förvissningen att det förhåller sig så ger mig tillförsikt som jag behöver i min tillvaro. Jag är nyfiken på vad mer man kan få reda på i tillvaron, vad man kan få tillgång till."

Yvonne Granath Stockholms Fria



Lenke Rothman arbetade också med skulpturer, böcker och filmer. I hennes konst återkommer minnen och avlagringar av de traumatiska händelserna i hennes ungdom. Ett av hennes sena kända verk är ”Spår” från 1995, en permanent skulptur på Göteborgs Konstmuseum. Skulpturen är en avgjutning av en bit räls vid vilket det ligger en färggrann boll. Kontrasterna mellan dessa vardagliga objekt och de associationer de ger lämnar inte någon oberörd. (se bild på länk nedan).


” Sy ihop orden, orden till ett stort täcke, ord och meningar, det sedda, det som sker. Sy ihop. Sy ihop fogarna, trottoarens kvadratiska stenar. Sy ihop. Sy ihop fotsulorna med foten. Sy, sy ihop. Sy ihop madonnas röst med din egen. Sy ihop Mona Lisas leende. Sy ihop. „
— Lenke Rothman i Stygn (2001)

” Rothmans sextioåriga konstnärskap visade sig där [på den stora retroaktiva utställningen i Helsingborg 2008] som det som det i grund och botten alltid var: ett utopiskt museum, en försoningens och rättvisans plats som med sina måttlösa samlingar gestaltade ett trotsigt löfte om att ingenting egentligen försvinner. „
— Dan Jönsson

Lenke Rothman föddes 1929 i en ungersk-judisk hantverkarfamilj i staden Kiskunfélegyháza tio mil från Budapest. Fadern Jenö Rothman var paraplymakare och religionslärare och modern var damfrisörska. 1944 kom tyskarna till Kiskunfélegyháza. Jenö Rothman blev inkallad som s.k. arbetssoldat, vilket innebar att han med sitt liv skulle pröva om broarna höll och om fälten var minerade, innan soldaterna beträdde marken. 

Modern och de åtta barnen deporterades till Auscwitz. Vid selektionen fördes Lenke och hennes 13-årige bror åt sidan som arbetsdugliga. Modern och de sex mindre barnen togs till gaskammaren. Efter en kortare tid i Auschwitz flyttades Lenke till en radiofabrik för flygplan och ubåtar i Guben utanför Berlin. 1945 överfördes hon till koncentrationslägret Bergen-Belsen där hon blev sjuk i tbc. 

Efter krigsslutet kom Lenke Rothman med en Röda Korset-transport till Malmö. Lenke Rothmans far ligger i en massgrav i Wels i Österrike; hennes bror Alexander överlevde och kom 1947 till Sverige.


I Sverige vårdades hon på sjukhus och sanatorier under sex års tid, bland annat låg hon i två omgångar i gipsvagga. 1951 börjar hon på Konstfackskolans målarlinje. 

1954 lär hon känna författaren och Nobelpristagern Nelly Sachs. Hos Nelly Sachs träffar hon författaren Sivar Arnér som hon gifter sig med 1959 och 1966 föddes deras son Elias. 








1960 har Lenke Rothman sin första separatutställning på Sturegalleriet.


Utställningar och offentliga verk (urval)


1960 Sturegalleriet, Stockholm
1960 Nutida Konst, Uppsala
1963 Gröna Paletten, Stockholm
1964 Galleri 54, Göteborg
1968 Galerie Burén, Stockholm
1970 Vävnad till Kanslihuset
1972 Nyköpings Museum
1976 Retrospektiv på Konstakademien, Stockholm
1989 Yttringar av liv, Malmö konsthall
1990 Ytringar av liv, Göteborgs konsthall
1995 ”Spår” permanent skulptur, Göteborgs konstmuseum (ursprungligen skapad för Etnografiska museet i Stockholm, flyttad till Historiska museet i Stockholm innan verket installerades i Göteborg)
2008 Dunkers kulturhus, Helsingborg


Offentliga verk i urval
Väggmålningar(1975-76), 16 olika teckningar, överförda på maskinsydd spinnakerväv i samarbete med Handarbetets Vänner 2008, hörsalen i Kungliga biblioteket i Stockholm
Spår – ett minnesmärke (1995), brons, Göteborgs Konstmuseum
Minnesmärke över den goda gärningen och Raoul Wallenberg (1999), Riksdagshuset i Stockholm

Litteratur och media
Magnus Jensner & AnnCatrin Gummesson (red): Lenke Rotman – Gåvor = gifts, 1948-2008, Dunkers Kulturhus 2008, 
Lenke Rothman, Arena, Stockholm 1995,  med en inledande essä av Torsten Ekbom: Ett skrin fullt med samlade saker – om Lenke Rothmans konst
Lenke Rotman: Stygn, Gidlunds förlag, Hedemora 2001