JUDISKA KRIGSBARN 
FRÅN FINLAND

                                                                 

De 500 judiska barnen som kom till 

Sverige bodde alla hos judiska familjer 

eller på barnhem, och stannade i 

landet efter krigets slut. 

av Tapani Rossi

 

Tapani Rossi Räddade till livet – om finska krigsbarn på barnhem och sjukhus i Sverige

Genom kopior av några arkivdokument har jag fått kunskap om en för mig okänd företeelse som handlar om finsk-judiska barn och mödrars vistelse i Sverige några månader 1944. Dokumenten är främst korrespondens mellan två mosaiska församlingar. Eftersom alla med vistelserna förenade kostnader stannade inom församlingarna innehåller också korrespondensen några uppgifter om ekonomiska mellanhavanden.

I en skrivelse från Mosaiska Församlingens Flyktingkommitté i Göteborg den 24 februari 1944 gjorde man ett upprop hos församlingens medlemmar om att ta emot ett judiskt barn från Finland under en tid av sex månader. Bakom denna skrivelse fanns en förfrågan från Judiska Församlingen i Helsingfors om en möjlighet att överflytta en grupp judiska barn till Sverige. 

De ryska bomberna som haglade över Helsingfors från början av februari drabbade naturligtvis också judiska familjer, men deras barn tycks självklart ha ingått i Socialministeriets Barnförflyttningskommittés urvalsmetoder. Det fanns också oro hos judiska familjer för det militära samarbete som Finland haft från Fortsättningskrigets inledning 1941. (Den svenska flyktingpolitiken var under de första krigsåren också restriktiv mot judiska flyktingar. En sammanfattning finns i slutet av detta inlägg.)

Det blev ett klent intresse i Göteborg. I mitten av mars hade man bara fått två anmälningar och tre som ”ha givit halft löfte”. De två anmälningarna visade att det var flickor man ville ta emot och att de helst borde vara i åldern 7-10 år resp. 14-15 år. Kunde inte ålder och kön tillgodoses fick erbjudandet inte betraktas som bindande. Man måste först ha rådgöra med mottagaren, som skulle bekräfta mottagandet av annat barn. Dessutom visade sig att i de flesta hushållen var mathållningen rituell – uppenbarligen en viktig information till dem som svarade för urvalet.

Stockholms församlingen vill hjälpa Mosaiska Församlingen i Stockholm, som fått kännedom om Göteborgsförsamlingens skrivelse erbjöd sig (enligt ett brev den 6 mars) att ta emot de inkomna anmälningarna för att tillsammans med egna vidarebefordra dem till Judiska Församlingen i Helsingfors. Man var då beredd att sörja för barnens mottagande i Stockholm och transport till Göteborg. I Stockholm hade man redan kunnat bjuda in 35 barn, men efterhand som oron stiger i Finland blir allt fler föräldrar benägna att ”skiljas ifrån barnen”. Man väntade den första sändningen till Stockholm på onsdagen (8 mars). Dessa barn skulle placeras i Stockholm och Skåne. 

Stockholmsförsamlingen erbjöd göteborgarna, om någon villa ha över en släkting eller annat namngivet barn, att ombesörja att barnen fick följa med samma transporter som övriga. Göteborg skickade de två anmälningarna man fått till Stockholm. Blivande mödrar inckorderas Den 15 mars meddelar Stockholms Mosaiska Församlingen systerförsamlingen i Göteborgs (och sannolikt även andra församlingar) att man blivit ombedd av Judiska Församlingen i Helsingfors att få överfört 15 blivande mödrar till Sverige. Man var i Stockholm redan i färd med att planera för deras mottagning och placering i enskilda hem och pensionat. För den sexmånadersperiod, som avsågs, beräknades kostnaden uppgå till ca 22 000 kronor. För detta behjärtansvärda ändamål hemställde man om ett lämpligt belopp från Göteborgsförsamlingen, som strax svarade att man bidrog med 2,000 kronor.

I juli månad kan man förstå att Göteborgsförsamlingen tidigare meddelat Stockholm, att man kom att bidraga till ett judiskt-finskt barnhem med 100 kronor per barn och månad för fem barn under högst ett år. Förutsättningen var dock att barnhemmet skulle ta emot 20 barn och att det verkligen kom till stånd genom Stockholmsförsamlingens försorg och bestod i ett år. Göteborgsförsamlingen förbehöll sig också rätten att placera ett eller annat barn på hemmet. 

Av den fortsatta skriftväxlingen i november, mellan Mosaiska församlingarna i Stockholm och Göteborg, kan man förstå att ett barnhem hade inrättats på pensionatet i Hallstavik under tiden juni-oktober 1944. Barnen hade visserligen rest hem tidigt i oktober, men man var skyldig att betala till månadens utgång. Nu efterfrågade man i Stockholm ett bidrag på 2,500 kronor. Göteborgsföreningen betalade belopp även om inte villkoren om antal barn och tiden ett år inte uppfyllts. 

Från Stockholm kom det ett artigt tack till Göteborg och man meddelade samtidigt att genom Stockholmsförsamlings förmedling hade kommit 70 finsk-judiska barn till Sverige. Och redan från mars månad hade man haft några barn placerade på pensionatet i Hallstavik, där sammanlagt 16 barn inackorderats. Tillsammans med de judiska mödrarnas egna barn uppskattades cirka 100 finsk-judiska vistats några månader i Sverige.

Kort om svensk flyktingpolitik rörande judiska flyktningar: I februari 1942 diskuterade regeringen en begäran från Danmark om att Sverige, på grund av farhågor för tyska åtgärder, skulle ta emot några hundra judar från Danmark, huvudsakligen jordbruksarbetare och intellektuella. UD hade inför sammanträdet inhämtat synpunkter från judiska församlingen och Socialstyrelsen. Judiska församlingen hade ansett att det inte var tillrådligt att ta in mer än 20-30 personer och Socialstyrelsen hade förordat ett 20-tal. Regeringen stannade för samma uppfattning.

Utrikesministern Christian Günther - kilda Wikipedia 

Ett år senare, i februari 1943, var det aktuellt för regeringen att ta ställning till om drygt 150 judiska flyktingar, som kommit till Finland under krigsåren, skulle kunna beredas plats i Sverige. Finland hade tidigare övervägt att utvisa flyktingarna, varvid den svenska legationen där hade varnat för en sådan åtgärd. Sedan den svenske ministern i Helsingfors hade rapporterat att faran var över ansåg sig regeringen inte böra göra något annat än att vara beredda att hjälpa om situationen mot förmodan skulle förvärras. Frågan blev aktuell igen i maj 1943 då Finland hemställde om inresetillstånd för 14 av judarna. Regeringen biföll denna begäran, men i diskussionen inför beslutet framhölls det som väsentligt att det inte var fråga om ett större antal.

Den 2 oktober 1943 återkom frågan om de danska judarna. Utrikesministern Christian Günther hade låtit den svenske ministern i Berlin, Arvid Richert, framföra där, att den svenska regeringen var villig att ta emot de danska judarna. Liberaliseringen av flyktingpolitiken medförde en betydande ökning av antalet flyktingar i landet. Mot slutet av kriget kom närmare 35 000 balter till Sverige. 

På våren 1945 överfördes till Sverige genom Röda Korset omkring 21 000 överlevande av skilda nationaliteter från koncentrationslägren i Tyskland. Hur många bland dem som var judar är osäkert, men troligtvis ligger siffran på mellan 3 500 och 7 000 personer. Strax efter kriget överfördes ytterligare några tusen judiska överlevande från koncentrationslägren till Sverige. 

Från 1933 till krigsslutet fick sammanlagt omkring 20 000 judiska flyktingar komma till Sverige, de utgjorde cirka 10 procent av det totala antalet utlänningar i landet vid denna tid.

Tapani Rossi

www.krigsbarn.com